Jag kan verkligen inte förstå varför!

Jag går på universitetet. Skulle lika gärna kunna skriva "himmelriket", för det är så himla bra. Man läser en kurs i taget. Alla kurser har olika längd, från tre veckor till närmre femton veckor. Självklart är det som med all skolgång, vissa ämnen är inte lika roliga som andra. Ibland är det riktigt stressigt och man sitter sena kvällar med prestationsångest. Men det får man räkna med. Det som är så himla bra är att det finns ingen "vardag". Schemat ser ju olika ut för varje vecka. 

Men det bästa av allt är att man avslutar en kurs innan man börjar med en ny. Tycker man att en kurs är riktigt tråkig och jobbig är det SÅ skönt att lämna den bakom sig! Däremot, handlar det om en kurs man tycker mycket om, då njuter man den tiden och tar riktigt vara på den för man vet att den inte kommer tillbaka. Nu tar man nya tag efter varje kurs, korta intervall. Till skillnad fån grund- och gymnasieskolan. 

På grund- och gymnasieskolan. Där går man ett helt år med samma schema. Ett helt år. Man har runt fem ämnen varje dag. Varje vecka ser likadan ut. om och om igen. I ett helt år. Det är först vid ett nytt skolår, första dagen som man tänker "nya tag, det här året ska jag ge allt!" Men redan i slutet av dagen har man svårt att hålla isär alla de lektioner man gått på. Och där slocknar motivationen. Det är dödligt tråkigt. Det är inte mänskligt någonstans. Usch! Är det så man försöker peppa ungdomar till att plugga vidare? Jag förstår verkligen inte. Kan någon förklara varför man har detta upplägget?