Jag har aldrig riktigt förstått innebörden av texten i Marie Fredrikssons "okända hav". Jag antar att jag någonstans har accepterat att man inte kan förstå allt och bara låtit det passera.
"...mot okända hav, genom maskar och hö..."
Men härom dagen insåg jag att det kanske inte är så konstigt att jag inte förstått. Det beror på att hon inte alls sjunger så. Genom aska och höst, sjunger hon.
En lättnad sköljer över mig, över att jag aldrig någonsin sjungit denna låt så att någon har hört mig. Ibland har man flyt.
peace out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar