Tuschpennor och stora vita papper

 Mer än så behövs inte för att fylla en lördagskväll. Ett tomt vitt papper. Oändliga möjligheter. Inga begränsningar, jag kan till och med rita utanför pappret om jag vill. Hyresvärden skulle kanske inte bli så glad om jag kladdar ned hans skrivbord med tusch, men rent praktiskt skulle jag faktiskt kunna..

Att jag sen har tuschpennor som heter "junior designer" och har en åldersgräns på 3+ känns ju inte så väldans proffsigt. Å andra sidan kan det vara rätt skönt att kunna misshandla pennorna efter behag utan att få dåligt samvete för att det skulle råka vara något dyrt tjosan. 

Jag har tejpat upp mina teckningar på väggen. Känner mig inte alls barnslig, nej. absolut inte. 

Mot okända hav, genom maskar och hö

Jag har aldrig riktigt förstått innebörden av texten i Marie Fredrikssons "okända hav".  Jag antar att jag någonstans har accepterat att man inte kan förstå allt och bara låtit det passera.
"...mot okända hav, genom maskar och hö..."
Men härom dagen insåg jag att det kanske inte är så konstigt att jag inte förstått. Det beror på att hon inte alls sjunger så. Genom aska och höst, sjunger hon.
En lättnad sköljer över mig, över att jag aldrig någonsin sjungit denna låt så att någon har hört mig. Ibland har man flyt.

peace out